Denna VFU-period har varit lite upp och ned för mej. Gick väl in med en till viss del redan dämpad attityd, vilket man aldrig ska göra. Förändring är oftast bra men det tar ett tag att inse det. Och om det inte är bra är det givande i alla fall. Det är nog det ända sättet att utvecklas på tror jag. Är man nöjd med det man har och med den situation man befinner sej i kan det va svårt att ta sej vidare, ifrågasätta och tänka i andra banor.
Att förändra sej själv är svårt och att få syn på brister man har är lika svårt. Att få syn på dessa brister och sedan försöka förändra dem kanske är en process som fortgår hela livet. Det är väl en pedagogs uppgift också på nåt sätt tänker jag, att få elever att se sej själva och på det sättet få dem att förstå sin egen lärandeprocess
Det finns mycket jag vill lära och utveckla hos mej själv som blivande pedagog. Många av dessa saker har jag insett på grund av att jag blev placerad i en annan skolmiljö än den jag tänkt mej. Man tvingas reflektera över den nya situationen och ta ställning till nya förutsättningar. Det man inser är att det krävs tid för att lära och utveckla. Tiden är nödvändig för att få perspektiv och översikt på det man är inbegripen i, och i förlängningen kunna förändra något hos sej själv.
Skolan är en plats för elever och lärare att utvecklas i, för att vi ska utvecklas så mycket och på ett så bra sätt som möjligt är vi tvungna att tala, lyssna och diskutera med varandra. Helst med relativt små bokstäver så att rösten håller hela livet ut.
/RJL
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra sista inlägg, mycket genomtänkt, sista raderna är ju ren poesi
SvaraRaderaJag tror som du att det behövs tid för att kunna förändra och se sig själv. Man behöver någon slags distans till saker man har upplevt för att kunna utvärdera och omvärdera dem. Denna distans kanske inte infinner sig efter två veckor utan kanske efter ett år, eller när man hamnar i en liknande situation igen, och plötsligt börjar se saker på ett nytt sätt.
SvaraRaderaDu verkar ha upplevt många nya saker på denna vfu. Att arbeta med andra åldrar och i en annan stad. Som när du berättade om den där lektionen när eleverna skulle göra afrikanska djur. Det kan vara en enorm skillnad att ha elever i ettan på gymaniet som på din förra praktik för att nu plötsligt förbereda en lektion för ettor i lågstadiet.
Jag förstår din frustration över när man tycker och tror att man varit hur tydlig som helst, men ändå blir responsen en helt annan. Hur man ska kunna lära sig att förbereda sig för sådant? Kräver nog mycket tid. Både genom att göra massa misstag och genom att lära känna eleverna. Något som är rätt svårt att hinna göra på den korta tid som vi är ute i skolan, och med de förutsättningar man har som "praktikant" "lärarstudent""vfuare"...
Jag tycker ändå att det verkar som du har klarat det bra och fått mycket gjort. Skulle du själv kunna tänka dig att arbeta med dessa åldrar i framtiden? Eller ser du dig själv med äldre elever?
Det har varit kul att läsa din blogg, även om jag inte alltid har haft så många svar på dina frågor. Typ: hur pratar man med elever om bilder, eller vad är giraffspråket. Dessa frågor har däremot fått mig att tänka på dem. Dock kanske inte med några bra svar ännu.
Ha det gött hälsningar din förste läsare Ruth.