Kanske ska kicka igång den här gamla vfu-bloggen igen.

Sammanfattning

Denna VFU-period har varit lite upp och ned för mej. Gick väl in med en till viss del redan dämpad attityd, vilket man aldrig ska göra. Förändring är oftast bra men det tar ett tag att inse det. Och om det inte är bra är det givande i alla fall. Det är nog det ända sättet att utvecklas på tror jag. Är man nöjd med det man har och med den situation man befinner sej i kan det va svårt att ta sej vidare, ifrågasätta och tänka i andra banor.

Att förändra sej själv är svårt och att få syn på brister man har är lika svårt. Att få syn på dessa brister och sedan försöka förändra dem kanske är en process som fortgår hela livet. Det är väl en pedagogs uppgift också på nåt sätt tänker jag, att få elever att se sej själva och på det sättet få dem att förstå sin egen lärandeprocess

Det finns mycket jag vill lära och utveckla hos mej själv som blivande pedagog. Många av dessa saker har jag insett på grund av att jag blev placerad i en annan skolmiljö än den jag tänkt mej. Man tvingas reflektera över den nya situationen och ta ställning till nya förutsättningar. Det man inser är att det krävs tid för att lära och utveckla. Tiden är nödvändig för att få perspektiv och översikt på det man är inbegripen i, och i förlängningen kunna förändra något hos sej själv.

Skolan är en plats för elever och lärare att utvecklas i, för att vi ska utvecklas så mycket och på ett så bra sätt som möjligt är vi tvungna att tala, lyssna och diskutera med varandra. Helst med relativt små bokstäver så att rösten håller hela livet ut.

/RJL

Att prata om bilder.

Hur ska man på ett konstruktivt och intressant sätt prata med eleverna om deras bilder?

Har märkt att jag ganska fort kommer in på (i vissa fall) vad som är bra och dåligt. Den dialogen är inte så lätt att spinna vidare på. Bra eller dåligt, nu brukar jag inte säja att nått eleverna gör är dåligt men ni fattar nog. Det blir platt när man bara har två utgångslägen eller snarare ingångar i ett samtal. Särskilt med elever i högstadiet har jag märkt.

Man kanske ska försöka hålla sej borta ifrån dessa två begrepp helt och hållet. Det finns en speciell pedagogik som kallas "oagressiv dialog" eller "Giraffspråket" som går ut på att man aldrig bedömmer nått som bra eller dåligt. Nån som hört talas om detta? Tror det bygger på att om man säjer att nån är duktig så är det ju underförstått att man kan va dålig också, detta är enligt denna pedagogik (som jag har förstått den i alla fall) inte nyttigt. Det leder till en press som blir liksom lite osynlig och outtalad.

Nån som har några tips på hur man lägger upp för en fylligare bilddialog med intresserade och ointresserade elever? Eller om "Giraffspråket" känns sunt eller bara långsökt?

Peace

Film med fyror.

På torsdag ska fyrorna börja jobba med film. Jag har planerat upp de två första lektionerna av samanlagt fyra. Det känns lite svårt att veta vilken nivå man ska lägga sej på bara.

Till första lektionen har jag tänkt att vi ska kolla på två filmsnuttar. Dels "Ett tåg anländer till stationen", den första filmen som gjorts alltså. Den är bara 50 sek och utan klipp, man får se precis det titeln antyder med andra ord. Tycker det kan va kul att visa den i ett rent historiskt syfte och sedan såklart för att se vad eleverna tycker. Ja menar dessa 10-åringar är ju uppfödda på animerade pokeymon filmer där det klipps 548 gånger i sekunden. Kommer de ens att uppfatta "Ett tåg anländer till staionen" som en film?

Sen ska vi se ett kilpp ur "Det stora tågrånet" också tidigt 1900-tal men här har de börjat agera framför kameran, klippa lite och till och med fått med en panorering. Med tanke på vilka åbäken till kameror de hade och att de antagligen drevs med ånga på den tiden är det inte så illa.

Efter denna filmvisning ska jag koppla upp en videokamera till tvn och gå igenom begreppen, totalbild, helbild, halvbild, närbild och extremnärbild. Som modell framför kameran tänkte jag använda en av eleverna, är detta en bra ide eller? Är lite osäker, kanske kan bli lite flamsig stämmning. Får se om jag tar en annan lärare istället. Efter det går jag igenom zoomen och grod och fågel-perspektiv.

Resten av lektionen får de börja spåna på sina manus. Är inte så nöjd med deras tema för filmen de ska göra (en reklamfilm om sverige) men det har inte jag bestämt.

Synpunkter på upplägget?

Lite överflödig..

Eleverna är (ibland och på vissa lektioner) väldigt självgående, så självgående att till och med de ordinarie lärarna känns överflödiga. Vad gör man då?

Kort om åttornas redovisning i fredags..

Deras tema har alltså varit "Kropp och knopp", låter lite väl klämmkäckt kanske för att tilltala barn som håller på att bli ungdommar. De har i sina projektarbeten fått göra kroppens organ i naturlig storlek. Först ska eleverna ta reda på fakta om sitt specifika organ, därefter har de fått göra en infomativ affisch med text och tecknade bilder. Som sista moment har dom gjort organen i nån form av 3d-teknik, typ lera, textil, trä. Prokjektarbetet har skett i grupper om två till fyra elever. Nu under temaveckan har de fått arbeta med sina organ måndag till torsdag men den här uppgiften satte igång redan för fem veckor sedan. De har under dessa veckor haft projektarbetes-tid 2 timmar i veckan.

Många hade gjort väldigt fina och genomarbetade projekt medans andra inte hade gjort det. Det bästa enligt mej var två tjejer som gjort ett hjärta i textil, lägger ut bilder på detta då det är oerhört snyggt och välgjort. De var också riktigt bra pålästa om hjärtat vilket också va en del av uppgiften. En annan imponerande redovisnin gjordes av tre tjejer som virkat 8 meter tarmar.

Skriver mer om det här sen kanske.

Lite för svår uppgift och opedagogisk genomgång för en etta...

I torsdags hade jag då en uppgift med ettorna (7 åringar alltså) som gick ut på att de med hjälp av befintliga former skulle göra olika Afrikanska djur. Som en liten bonus fick sexåringarna från sexårsgruppen också va med på lektionen. Med andra ord blev det två grupper med ca 10 ettor och 10 sexåringar i varje grupp.

Så här var uppgiften tänkt, jag hade förberätt olika former som jag klippt ut i kartong. Cirklar, fyrkanter, trekanter mm. Eleverna fick också se bilder av djur som finns i Afrika (de har Afrikanskt tema på sin vecka) typ noshörningar, flodhästar, giraffer och dyl. Nu skulle de först välja lite roliga former, rita av dessa på olika papper, jag tog fram papper i alla möjliga olika färger. Fick för mej att det skulle va kul att få göra ett djur med grönt huvud och lila ben tex. När de hade ritat av formerna skulle de klippa ut dessa och klistra ihop sina djur på ett annat papper. Sen kunde dom rita dit lite ögon, päls och annat som va svårt att klippa ut.

Innan lektionen testade jag själv att bygga ihop olika djur med dessa former. Det kändes rättså enkelt och själva huvudsyftet med uppgiften var att barnen skulle överföra djurens realistiska former till en enklare struktur. Så för att de inte bara skulle härma de djur jag byggt ihop, bestämde jag mej för att inte ge några färdiga exempel på hur dessa form-baserade djur kunde se ut. Det var ett pedagogiskt misstag. Tror att uppgiften redan från början var lite rörigt upplagd och bestod av för många moment. Det fanns klara svårigheter att få fram informationen på ett bra sätt till en klass med 20 stycken 6 till 7-åringar. Så första lektionen var nog lite av ett misslyckande om man ser till vad jag tänkt att uppgiften skulle gå ut på. Eleverna fick i och för sej ihop olika djur med hjälp av formerna men inte riktigt på det sätte jag tänkt mej. De flest ritade av formerna på ett papper och klippte sen ut hela djuret i ett stycke. Detta resulterade i att många blev klara snabbare än vad jag räknat med, men vi löste det genom att tillsammans måla en savann på ett stort papper där vi klistrade upp alla djuren.

När jag skulle ha samma uppgift med den andra gruppen var jag tydligare med hur de skulle gå tillväga och visade även lite exempel på hur man kunde bygga ihop de olika djuren. Den här lektionen fungerade bättre, trots att de var några fler elever än i första gruppen så var dessa mycket lungnare och duktigare på att koncentrera sej.

Den här uppgiften hade nog varit lättare att genomföra i en mindre grupp och med lite äldre elever, typ fjärdeklassare och uppåt. Men det va en nyttig o rolig erfarenhet ändå.

Han tyvärr inte ta några bilder under lektionen då jag hade fullt upp ändå, men kanske kan ta några på de färdiga resultaten när jag är tillbaks på skolan.

Tja