Sammanfattning

Denna VFU-period har varit lite upp och ned för mej. Gick väl in med en till viss del redan dämpad attityd, vilket man aldrig ska göra. Förändring är oftast bra men det tar ett tag att inse det. Och om det inte är bra är det givande i alla fall. Det är nog det ända sättet att utvecklas på tror jag. Är man nöjd med det man har och med den situation man befinner sej i kan det va svårt att ta sej vidare, ifrågasätta och tänka i andra banor.

Att förändra sej själv är svårt och att få syn på brister man har är lika svårt. Att få syn på dessa brister och sedan försöka förändra dem kanske är en process som fortgår hela livet. Det är väl en pedagogs uppgift också på nåt sätt tänker jag, att få elever att se sej själva och på det sättet få dem att förstå sin egen lärandeprocess

Det finns mycket jag vill lära och utveckla hos mej själv som blivande pedagog. Många av dessa saker har jag insett på grund av att jag blev placerad i en annan skolmiljö än den jag tänkt mej. Man tvingas reflektera över den nya situationen och ta ställning till nya förutsättningar. Det man inser är att det krävs tid för att lära och utveckla. Tiden är nödvändig för att få perspektiv och översikt på det man är inbegripen i, och i förlängningen kunna förändra något hos sej själv.

Skolan är en plats för elever och lärare att utvecklas i, för att vi ska utvecklas så mycket och på ett så bra sätt som möjligt är vi tvungna att tala, lyssna och diskutera med varandra. Helst med relativt små bokstäver så att rösten håller hela livet ut.

/RJL